anderssons thinktank

"Ord och inga visor – avskalade sanningar om Sverige av idag"

Söndagskrönika: Niklas Orrenius’ vånda

Julia Ceasar, alltid lika träffsäker med pennan, beskriver här hur Sverige i sin kollektiva godhetsiver att vilja hjälpa all världens fattiga är på väg att gå under. Den synnerligen politiskt korrekta Niklas Orrenius personifierar enligt Julia Ceasar den optimala agendajournalisten med sina naiva ställningstaganden, ständiga skuldbelägganden av svensken för all världens problem och för att vara rasist. Julia Ceasars tes är att Niklas Orrenius säger ja till fri invandring för att bevisa sin godhet och oskuld till rasism, men att denne inte nöjer sig med att tala för sig själv utan han har som agendajournalist påtagit sig rollen som inkvisitionsdomstol där han avgör vem som inte är god nog och vem som ska kallas rasist. Denna godhetsiver har sedan länge övergått i dårskap och är på god väg att ödelägga Sverige som det välmående och fungerande land det en gång var.

Julia Ceasar skriver nedan, med åsyftande Niklas Orrenius senaste nyhetskrönika i DN;

”Niklas Orrenius, 40, agendajournalist på Dagens Nyheter och chefredaktör Peter Wolodarskis handgångne man, grubblar på vad han ska säga till sina barnbarn som han ännu inte har. Frågan tål att ställas. Niklas Orrenius är nämligen en av de politiska aktivister som under täckmantel av journalistik driver Sverige käpprätt åt helvete. Med en kombination av manipulation och guilt by association intar han en av tätplatserna i den pågående åsiktsförföljelsen och skuldbeläggningen av svenska folket.”

Niklas Orrenius anser att svensken har en kollektiv skuld till rasism, nazism, fattigdom etc. vilken vi ska betala genom att öppna vårt land och välfärd för allt och alla. Vidare grubblar Niklas Orrenius på vad han ska svara sina barnbarn när de frågar om detta. Julia Ceasar replikerar med vad hon skulle svara sina barnbarn;

”Jag önskar att jag hade kunnat rädda kvar det goda Sverige till er, det land där jag fick växa upp och leva. Jag arbetade hårt och utan lön, vecka efter vecka, år efter år. Jag försökte få människor att vakna upp och se vad som hände med vårt land. Men min röst var en myggas pip i öknen. Det var de som ville skänka bort och ödelägga Sverige som hade resurserna, megafonerna och tolkningsföreträdet. Och de flesta svenskar ville inte vakna. Jag gjorde vad jag kunde. Men det räckte inte.”

H

tidning3 - Kopia

Söndagskrönika: Niklas Orrenius´vånda  Julia Ceasar, krönika 2014-02-15

Julia Ceasars alla tidigare krönikor finns presenterade och tillgängliga på denna blogg;

Bloggen Aktualia  En blogg som kommenterar och reflekterar över samtiden, politik och andra händelser

Annonser

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: